Hockey för hela slanten.

Nu ligger jag här nyvaken och måste först börja att berätta min dröm innan jag glömmer den som är i anslutning till gårdagen. Jag drömde att jag hade praktik, min lärare (som är 60 plus) var gravid med tvillingar och fick helt plötsligt värkar och skulle in till akuten. Jag skulle då ha hand om allt och jag fattade ingenting. Min lärare ringde då in en vikarie som styrde och ställde så mycket så han blev utslängd. Min lärare kom tillbaka eftersom hon bara var i andra månaden. Jag gick hem från praktiken och utanför personalingången står det två bussar. HV71 bussen och Brynäs bussen. De skulle mötas i Läkerol den kvällen men presentationen av laget skulle konstigt nog ske på skolgården!?!?! Jag tittade där och HV71 kom fram, eftersom vi var i Gävle så var det inte mycket jubel när de kom ut, utan bara lite hemligt från min sida då jag är smålänning i grund och botten. Brynäslaget kom ut till allas jubel. Vad som bör tilläggas är att alla hade full utrustning på sig, hela hockeystället var på, med skydd, hjälm m.m. Jag gick fram till Andreas Dackell och frågade om jag fick ta ett kort på honom och mig,det fick jag. Kortet togs och jag var glad. Helt plötsligt från ingenstans kom Kattis och Micke från klassen och 2 till men dom minns jag inte. Jag sa då vad som hänt eftersom bussen och spelarna var ju borta. Men Micke trodde inte på mig så jag skulle då visa kortet, men det var borta. Jag måste omedvetet raderat det och jag hittade det ingenstans. Det kändes som världen gick under! Ja, drömmar kan vara konstiga.

Gårdagen spenderades med västerviks- och numera Gävletösen Linn. Mötte upp henne på Willys då vi handlade lite, bl.a. ingridienser till kladdkaka. Hon har ingen ugn så vi passade på. Kvällen gick och TV-programmen och pratet likaså. Vi började lite lugnt titta på hockey men det lugna övergick till ett skrikande nervöst tilstånd. Vilken match! Förutom all raggningshockey i andra perioden! Så mycket som jag ändå gillar Lundquist så väntade jag på att han skulle bli utbytt. Tyvärr hjälpte inte det och vi förlorade ändå. Men Canada är värda en finalplats, hoppas de slår Ryssarna. Nu får vi idag hålla en tumme för Sverige, vi bör slå finnarna!!

Vill även slänga iväg ett grattis till Norge och till mig själv som fått äran att ha namnsdag på denna dag. Pappa ringde och väckte mig för att gratulera. Var tvungen att berätta om drömmen för honom då Dackell hör till hans favoritspelare. Han tyckte nog jag var lite konstig. Men det är jag nog allt, jag har väl ärvt det av honom kanske...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0