Engla, Saga och Max

Sitter nu här hos Kattis med Aftonbladet framför mig. Det är hemskt att läsa om allt som hänt Engla, Max och Saga. Det ena är inte värre än det andra. Det är så man får en klump i halsen när man läser allt, vart är världen påväg? Men en sak får mig att bli lite upprörd. Nu kan man skicka teckningar och hälsningar till Aftonbladet som sedan ska bindas ihop till en bok som ska ges till Englas mamma. Men Max och Sagas mamma då? Hon som nu fått ett trauma för livet då hon själv var med när hennes barn olyckligtvis blev mördade, inte kan man skicka in hälsningar eller teckningar som ska bli till en bok till henne? En bok som visar att hon inte är ensam här, att hon har folk som tänker på henne och hennes familj och hennes tragedi på samma sätt som att folk tänker på det hemska Englas mamma var med om. Det är hemskt, det är det men ändå blir jag upprörd. Det känns som att man har värderat det som hänt, men mord är mord. Inget är värre än det andra. Englas mamma har mist en dotter och Saga och Max mamma har mist hennes son och dotter; jag kan inte ens förstå hur det skulle kännas. Jag vill nog inte förstå heller.




sol sol sol

Dagen började tidigt, jag ringde en Lennart som skulle skicka hit en glasmästare för att fixa mitt fönster. Men ingen mästare här inte, så det blir ett trasigt fönster hela helgen. Kattis kom hit sen och vi litteraturinventerade, eller ja försökte i alla fall. Sen drog vi till henne och spelade Mario Kart, som vanligt. Drog ner på stan för att hämta upp Kattis kompis Petra som ska spendera helgen i Gävle. Undra hur det går för Kattis då hon oftast kallar mig för Petra, nu är båda här. Men ja det går nog bra.

Vi gick sedan och handlade och köpte mat och satt ute och åt, ute! Det var helt underbart att kunna sitta utomhus utan att frysa. Solen får mig att må bra, bättre än bra!

Imorgon blir det stan för presentshopping!


Tack och adjö

Solen skiner och sönderspruckna fönster

Idag har nog varit en av de sämre dagarna i mitt liv. Jag har haft sådan otur. Dagen började visserligen bra med att jag vaknade och gick sedan till min partnerskola för att säga att jag snart kommer dit. Välkommen blev jag av alla barnen, de räknade ner tills jag kom :) Dagen fortsatte bra med att jag gick till Kattis, lirade lite Mario Kart på hennes Wii. Egentigen skulle vi gjort nån jädrans litteraturinventering som ingen av oss förstår nåt av eftersom vi spelade spel när vi gick igenom det. Plugget lockade ingte men det gjorde solen. Vi gick till statoil och köpte oss en glass för att sedan sätta och och njuta i solen där vi fick en mycket bra utsikt, haha.

Kattis skulle på möte på vår partnerskola och jag gick då hem. Då började min dag gå snett. Jag tänkte ta mig ett bad, satte på vattnet och la mig i badet. Vattnet var iskallt, jag hade inget varmvatten. Det var ju bara för mig att gå upp igen. Jag klädde på mig och hörde sedan hur det sa KRASCH!  Då har ett par ungdomar spelat fotboll mot väggen och RÅKAT träffa mitt sovrumsfönster så det är sönder. Jag ringde till jourtelefonen och de kunde inte göra något och allt glas på marken skulle jag ta upp, JAG! Som tur var hade jag Kattis med mig så med arga stora steg gick vi och plockade upp allt satans glas. Tacka vet jag om en månad då jag är äkta student och bor i en studentlägenhet, Pinnmovägen here I come!

Dagen avslutades med ett bad, med värme! Hade även en diskussion med en kär vän om olika sexplatser. Vad säger ni om en container med frigolit i? Haha, jag är inte så het på den idéen. Jag tycker det låter lite ja jag vet inte, mysko. Men ja, man får ju tänka och fantisera som man vill, vi har ju ändå yttrandefrihet här i Sverige.

Jag tror jag ska avsluta min kväll med att titta lite på Råttatouille, den är underbar.

Tack för mig

Mia gästbloggar om upprördhet, i korthet.

"Where have you gone Joe DiMaggio..."

Han dog den 8:e mars, 1999. Joe alltså. På den internationella kvinnodagen och säkerligen var det många som var upprörda den dagen. (Kanske inte Krismas pappa som delar födelsedag med Joes dödelsedag). Nio år senare är vi fortfarande upprörda. Inte så mycket över att Joe DiMaggio är död utan mest för att bensinpriset är superhögt, sjuksköterskelönerna är för låga, barnvagnarna är för många, solen är för stark, de lediga tvättiderna är för få och morden är för många.

Vart är samhället på väg? Ingenting finns i lagom form längre...

Idag blir snart imorgon och jag ska låta dagarna få mötas medan jag sover.

Tack till Bexet för att hon låtit mig gästblogga, det är ju inte fören efteråt som man inser sina misstag. Kanske låter hon mig återkomma när orden är fler.  

M.

Första inlägget

Kom nu ikväll på att jag för längesedan skaffade mig en blogg. Jag registrerade den bara men sen hände det inget mer. Alla andra skaffar ju bloggar så jag kan ju också ge det en chans. Undra hur länge jag blir kvar...

Sitter här framför datorn, igen. Ibland önskar jag att jag gick mer i skolan så jag kunde ha en någolunda bra dygnsrytm. Men jag njuter av min ledighet, njuter av att få göra vad jag vill. Jag njuter av min ensamhet. Skulle jag vilja springa omkring naken i lägenheten dagarna i ändå skulle jag kunna göra det. Snart flyttar jag även, kommer bo i lägenheten ovanpå min ständige vapendragare Kattis. Tyvärr kommer jag då nog få sluta med mina Elvis imitationer om kvällarna och börja tänka på andra; bara för att jag inte kan sova betyder det ju inte att andra inte kan det.

Sitter även på msn nu och pratar med min älskade Miaa. Det känns som hon bor på andra sidan jorden när hon bara bor i Uppsala. Jag saknar henne så oerhört mycket så det nästan gör ont. igår satt vi och pratade i telefon i flera timmar och pratade om vår sommar, vår underbara PARTYSOMMAR 07! Den var galen och då menar jag galen. Vi har kommit fram till att jag var nykter en helg på hela sommaren, det är nästan pinsamt. Men kul hade vi, sjukt kul. Tyvärr blir det ingen sådan sommar igen, Partysommar 07 kommer nu blir Partyveckan 08. Men jag tar det jag får, en vecka med Miaa är bättre än ingen vecka alls. Och tiden vi kommer ha i sommar kommer vi ha galet kul på, det vet jag redan nu.

Nästa vecka åker jag hem för att fira min födelsedag, men även mammas och systers. Jag får en känsa av att man egentligen borde ha åkt till Uppsala och fira valborg där. Men ja, jag är fast bland traditionerna och åker därför hem för att ha kalas med släkten på min födelsedag så det funkar det med. Hoppas på att några av mina tjejjor är hemma också när jag kommer hem.

Nu ska jag ta att fortsätta mitt Scrubs-tittande så får vi se när jag skriver här igen. Får en känsla av att jag kommer glömma bort att jag har en blogg.

Tack och Adjö


RSS 2.0