Engla, Saga och Max
Sitter nu här hos Kattis med Aftonbladet framför mig. Det är hemskt att läsa om allt som hänt Engla, Max och Saga. Det ena är inte värre än det andra. Det är så man får en klump i halsen när man läser allt, vart är världen påväg? Men en sak får mig att bli lite upprörd. Nu kan man skicka teckningar och hälsningar till Aftonbladet som sedan ska bindas ihop till en bok som ska ges till Englas mamma. Men Max och Sagas mamma då? Hon som nu fått ett trauma för livet då hon själv var med när hennes barn olyckligtvis blev mördade, inte kan man skicka in hälsningar eller teckningar som ska bli till en bok till henne? En bok som visar att hon inte är ensam här, att hon har folk som tänker på henne och hennes familj och hennes tragedi på samma sätt som att folk tänker på det hemska Englas mamma var med om. Det är hemskt, det är det men ändå blir jag upprörd. Det känns som att man har värderat det som hänt, men mord är mord. Inget är värre än det andra. Englas mamma har mist en dotter och Saga och Max mamma har mist hennes son och dotter; jag kan inte ens förstå hur det skulle kännas. Jag vill nog inte förstå heller.
Kommentarer
Trackback