Allt och ingenting

Jag saknar Niko jättemycket, verkligen jättemycket. Nu är det väldigt jobbigt utan honom. Jag trodde jag skulle klara mig bättre men tji fick jag. Det måste väl ändå betyda att jag älskar denna människa väldigt mycket och att jag aldrig vill vara utan honom? Hade jag fått bestämma hade så varit fallet - att jag alltid fick vara med Niko. Han verkar ha det så roligt uppe i Piteå med hans vänner, så roligt att jag blir avundssjuk. Vilket i sin tur har resulterat i att jag oftast låter sur när vi pratar. Men jag vill inte låta sur. När jag pratar med honom känner jag en stunds värme i kroppen och blir bara så glad, så fort vi lägger på blir det tomt igen. Men om 6 dagar så ses vi igen - jag tror jag aldrig längtat så mycket till något förr. Tror tillochmed att jag längtar mer efter Niko än vad jag längtade efter min student. Är det inte sjukt?

Med detta sagt så ska jag nu titta lite på tv med mor och syster.

Glad påsk på er!